en kran, att vakna upp och skvalpa i sitt eget blod igen, nu börjar jag ruttna, inte nog med sopig sömn, men lakan som är helt nerblodade igen *suck* Så det första vi började dagen med var att riva av lakan och tack och lov för madrasskydd men även den åkte in i tvättmaskinen igen, sedan släpa jag mig själv in i duschen, bytte alla dessa blodiga kläder till nya och styrde upp mig.
Mensvärken var ju ett faktum och vet inte riktigt om jag blivit immun mot alvedon, ipren osv, men det verkar inte vilja ta idag. Så började även dagen med att grina i kaffet.
Humöret är som något ur en skräckfilm för ena minuten är jag lugn och sedan känner jag inte ens igen mig själv.
Är dock mest jävulskt matt och trött av att ha så förbannat ont. Det tar på krafterna när inget hjälper, och har fan inte lust med att vara speciellt hög idag heller. Jag tar mina citodon när jag verkligen verkligen inte har något val, och jag vet innerst inne att det är nära nu.
Nu ska jag dränka mina sorger i mina sista godissvampar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar