onsdag 31 oktober 2018

Fittan

Blöder, och jag är just nu ett vrak.
Jag har sådana mensvärk så jag vet inte hur jag skall vara, om jag skall stå eller sitta eller springa runt.
Nu har jag tagit massor och då menar jag massor med tabletter och går bara och väntar på att skiten kickar igång.
Idag är jag tack och lov ledig, så det blir hem och störtdyka i säng, sedan upp till stötvågsbehandlingen. Efter det så tänker jag släpa mig hem och leta på mina skor, för dessa skor jag har nu läcker det igenom. Drog till jobbet igår kväll och den lilla promenaden till Alvik, ja, jag kan säga så här, roligare har jag haft på jobbet! Jag sprang igenom nattpasset med dyngsura skor. Inget att rekommendera. Så nu skall jag försöka lokalisera skor. Min plan är väl mer eller mindre ligga i sängen och netflixa resten av dagen, jag skall absolut göra så lite som möjligt. Känner jag mig själv så kommer jag en då städa, för det är det jag gör varenda dag.
Aja man får vara glad över en ledig dag.

tisdag 30 oktober 2018

Semester

Semester

Semestern är slut och

man är tillbaks till jobbet, första arbetspasset har väl gått bra men är fruktansvärt trött då jag bytte dygnsrytm när jag hade semester. Det känns kan jag lova!
Anyway, semestern var fantastisk, och jag saknar Älvdalen 💖Vilket fantastiskt ställe att ladda batterierna på, Dalarna är magiskt vackert och rogivande. Jag hoppas innerligt att vi kan passa på att åka dit under kommande månader.
Hälsan kanske inte har varit den mest fantastiska, men vet ni vad, det är höst och förkylnings tider så det går som en löpeld just nu. Så fort man blir frisk går det någon dag så är man krasslig igen.
Mamma mår också bättre, så det blir jag glad över.
Aja kommer posta lite bilder sen, för nu är jag för trött på att ens försöka skiva något mer.

fredag 12 oktober 2018

Det har varit

en intensiv vecka.
Har haft mamma över hos oss sedan i måndags och vi har tagit hand om henne. Hon har blivit omhändertagen med kärlek och vila. Skämt bort henne med mat och care.
Visst det har varit lite kämpigt med sömnen, men det är helt ok enligt mig, så länge hon har mått bra, och det har faktiskt varit riktigt trevligt att ha henne här samt hunden. Jag har som sagt kunnat hålla ett extra öga på henne för hon är ju inte tjugo längre, och när man har en sådan massiv hjärnskakning med yrsel ja då skall man fan inte vara själv.
Sedan så har ju hunden också börjat återhämta sig, hon har ju varit så mager och svältfödd på närhet så hon har verkligen kommit i kapp dessa dagar. Är faktiskt väldigt lättad att båda mår bättre, sakta sakta men säkert.


I morgon blir det ännu en dag med minimalt med sömn, men jag skall försöka slappna av då jag faktiskt går på semester, Babe gick ju redan igår, men med all rätt. Båda två är rätt trötta på måsten och what nots just nu. Det skall bli skönt att bara försöka vara lite. Speciellt i Älvdalen, då kommer jag koppla bort allt. Ska ta med en bok och bara ligga där och njuta. Ja basta!

onsdag 10 oktober 2018

Glömde ju berätta

att min fantastiska man, universums bästa, räddade dagen idag!
Hade glömt mina arbetsnycklar hemma, fick panik. Gick igenom hela väskan alla fickor men inga nycklar stod och svettades som en liten gris på centralen, helt panikslagen. Messade puddin och vips möttes vi utanför jobbet. Han räddade min arbetsdag! Han är bäst 😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍

Sömnen

Lyser med sin frånvaro, men morsan mår bra under omständigheterna.
Hon hade dessutom knappt ätit på en vecka, varit sjuk, utmattad och helt sänkt. Sedan gick pojkvännen och dog, ja allt bara vart för mycket så hon svimma och föll i trappan där hemma. hon ringde mig först, och bara grät och sade att hon ramlat och att det var så mycket blod. Naturligtvis var det bara att slänga på luren, ringa 112 och sedan så höll vi kontakten till Danderyds sjukhus. Hon låg där på akuten så ynklig och i ett stort jävla packet.
Nu var det ju inget fel på vården men 11 h på akuten vart lite mycket. Mamma fick stanna kvar på observation och jag drog till hålan till hunden. Vilade kanske en 1 h sedan var det upp igen, styra upp saker till mamma och med ilfart ta mig till Bromma. Hade ju kommit överens med Fronken över skjuts, men var så stressad och slängde bara ner saker i morsans väska, tog hunden med mig i högsta hugg och sprang till tåget. Roslagsbanan in till staden, tre minuter mellan byten, hann till Odenplan och 2 minuter till Alvik, va hemma på 1h och några minuter!!!! Jag var betydligt mycket imponerad över detta! Helt otroligt! Med hund och packning!
Anyway, sedan kom Samtrans sjuktransport historien på tapeten. Tidigare på dagen hade jag snackat med sjukhuset och t o m bokstaverat adressen hem inklusive postnummer och what not. Kristallklart. Stod och vänta och vänta och vänta, ingen mamma.
Sedan ringde luren, då säger hon med svagröst att dom är framme, men jag hör henne säga att hon är på fel adress. Jag säger till mamma att det finns hiss i huset att åka upp, här någonstans blir chauffören irriterad som fan och säger till mamma att jag skall öppna ytterdörren! Mamma säger att det inte bor en Bröms i porten och att det är fel adress, han säger att det är rätt.
Någonstans i sörjan får han tag på hennes telefon och tar över, ber mig öppna porten! Där jag förklarar för honom att jag ser varken honom eller mamma i porten och han envisas att säga att de står där! Här blir jag arg, jag säger att han är på fel adress, jag befinner mig mitt på gården och ser inte honom eller min mor, han argumenterar tillbaks. För helvete, jag vet vars jag bor! Ni är på fel adress. Då säger han att jag skall ta mig ut, och jag förklara för honom att jag är fullt synlig att han borde se mig, men att de befinner sig på fel adress. Icke! Han godtar inte det, för förtielfte gången. Då är jag så arg så jag börjar gå förbi kåk för kåk och leta efter mamma.

Sedan ser jag henne på avstånd, sittandes i rullstolen och hon håller i sig för glatta livet för han kör som en galning, mitt ut i en trafikerande väg. Där tog mitt tålamod slut och jag skriker för fulla lungor att han är fan inte på rätt adress och att jag står på Nipfjällsvägen då vänder han sig ilsket, nästan puttar ur morsan ur rullstolen och skriker att HÅLL KÄFTEN DIN HORA! Här brister det rejält och jag tar ett foto av reggplåten, ger honom en rejäl jävla utskällning. För han är på fel väg och håller dessutom på att köra morsan i diket ett flertal gånger. Jag fräser till honom att han är fullkomligt dum i hela huvudet och informerar att han kommer åka på en fet anmälan. För så här gör man inte!
Fick tillslut hem min mor, med 15 stygn i bakhuvudet, massiv hjärnskakning och illa tilltygad rent kroppsligt, mycket blåmärken som mulnade på rejält, men väl hemma jag lagade mat, fick i henne näring, samt smärtstillande, hon fick vila och tillslut duschade hon sig med lite hjälp. Jag bäddade ner henne efter en lång och smärtsam dag. Jag själv däcka på ett nafs.
Den dagen tog verkligen på krafterna deluxxx.
Igår vaknade vi runt tjugo i elva och sedan dess har jag varit vaken, är ett vrak, men kommer sova gott när jag väl kommer hem. Är dock glad över att ha morsan hemma och ha översikt över henne, samt så får man passa på att skämma bort henne även om det är lite under fel omständigheter. Är dock tacksam och lättad.
Skall även på stötvågsbehandlingen idag, jag ser fram emot den tro det eller ej, lite smärta i foten! Amen!

måndag 8 oktober 2018

Just nu är

Jag så jävla ledsen, och känner mig så slut. Har vakat på Danderyd i natt då morsan åkte in på akuten. Sovit 1h om ens det. Nu är jag självisk, men alla planer jag har sett fram emot som konserten är bara glömma.
Jag är ju naturligtvis superlättad och glad att hon lever! Jösses, det kunde gått så illa!
Känner mig dock inte uppbackad alls. Usch är så ledsen.

Fått styra upp det mesta för att få denna dagen och för att veckan skall fungera och världens bästa Fronken ställer upp! Bröt total ihop, asså Frida har en så otroligt fantastisk helt underbar man! Jag är evigt tacksam, nu börjar jag grina igen. Tacksam och glad över att ens vänner ställer upp.

Är bara besviken och ledsen just nu, känns som att den som borde backa mig inte gör det, och sedan är jag arg på speciellt väntetiderna på sjukhus 11 h eller mer!!! Galet!

fredag 5 oktober 2018

Så började

naturligtvis FITTAN blöda.
Jag blir så trött, jag vaknade upp av världens jävla monsturösa värk och det var bara ge sig i kast med piller, och mer piller. Sedan så blöder man som en stucken gris, det är som att det inte finns något stopp på skiten!
Traggla med tamponger och bindor, känns liksom som att inte ens det gör någon större nytta. Vända dygnet har väl gått så där, var inte alls road när klockan ringde vid 06.00 snarare som någon skulle ha skojat med mig. Men fan den som ger sig, jag vägrar helt enkelt.
Jag var på jobbet ubertidigt vilket resulterade i att jag fick träffa gamla ordningsvakts kollegor, vilket var skitkul. Att behöva vistas i rusningstrafik är något jag avskyr, jag förstår inte varför man vill arbeta dagtid. Det är fruktansvärt! Nu gör jag enbart det här för facket, för jag tycker facket är givande och att arbeta mot en mer fungerande arbetsplats vill väl varenda kotte. Att behöva göra det här varenda dag finns inte på världskartan.
I morgon gör jag dessutom dubbelpass så vi får se hur det går. Aja, det får funka då jag skall på konsert på måndag och jag tänker fan i mig gå på skiten! PUNKT! Att dock behöva vara på jobbet vid 05.00 är dock inget jag ser fram emot.
Anyway.
Vi gjorde pulled Älg här om dagen och det vart fantastiskt mört. Jössessss, jag vart imponerad.
Det skall vi göra fler gånger!

onsdag 3 oktober 2018

Oktober börjar med huller

om buller schema. Jajemän, det vart två arbetspass på min fasta station, och om jag varit medvetslös dessa två dagar. Jösses! Sömnkontot kändes som att det var nere på minus deluxxxxx, men så är det ju inte riktigt. Jag har ju sovit, 16 h sedan igår vart det 9 h men man är sänkt det är man.
Nu blir det dock dygnsbyte igen då jag skall jobba klo. 08.00-16.30 på fredagen, jag skall vara någon form av reserv på morgonen och sedan blir det facket för hela slanten. Inget egentligen mig emot, men är så trött så jag vet inte riktigt hur det här skall gå, naturligtvis med envishet och ilska! Upp till kamp!
Så idag börjar projekt vrida på dygnet ännu en gång, tack och lov att jag slipper göra det på ett antal veckor framöver. Det är bara utbildningen förstås runt den 23-24 men det är helt ok.
Jag skall väl släpa mig upp någorlunda i tid idag tänkte väl att en sömn på 3-4 h får räka så kan man sova på natten som normala människor gör, jag har massor att göra idag.
Torsdagen skall jag riva av hemma igen, det behövs tvättas samt städas, tittade på köksskåpen idag och vart irriterad. Bädda om sängen och lite annat smått och gott efter det får jag väl spela Zelda. Dock så får det inte bli en 12h spelnatt för då är det ta med fan kört.
Längtar tills på måndag också för då skall vi gå på konsert. Det skall bli skitkul.
Såg lite på evenemangskalendern för de kommande veckorna och vart lite svettig, måndag 8/10 Halestorm, kryssning fredag 12/10, Grythyttan söndag 14/10, Älvdalen Måndag 15/10 . Fredag 20/10 Suss och sedan kommer Gbg gänget så det blir massa kalas med dessa underbara människor, den 9/11 hade Phine fest och då är man ledig så skall höra om vi skall gå. Sedan kommer Renatha i slutet på November. Kanske glöggfest i December beroende på om vi blir inbjudna. Jag kommer fan i mig behöva semester från semestern!!!! Herregud, vi har fan inte en dag som inte är planerad! Helt stört!

tisdag 2 oktober 2018

Korthet

Så kom sista dagen då jag och Benny jobbade tillsammans och det var med en stor klump i halsen och tårar i ögonen då jag drog hem. Det brast hemma, totalt. Usch, så tråkigt.
Fredagen var ju tung nog då jag hade vänt dygnet och skulle arbeta fackligt, men dagen gick faktiskt i ett nafs, men jag var bara mentalt körd.
På kvällen så drog vi in till Öl och Whiskey mässan, vilket var mycket trevligt, har faktiskt velat gått dit i alla år men det har liksom aldrig blivit av. Det var sprit i alla dessa valörer, och mat.
Köpte hem oliver, korvar och choklad. Träffade Magnus också så det var skitroligt. Väl dock hemma, vart det tvärdäckande. Somnade som en stock. Vaknade dock skittidigt på lördagen och satte mig och spelade Zelda. Puddin vaknade också runt tolv, och vi satt och spelade och tittade på film. Tills vi skulle möta Elfving på Texas. Det vart en mysig middag men sedan drog vi oss hem, men det vart en tidig kväll då vi skulle upp och flytta morsan.
Söndagen med andra ord var så psykiskt dränerande rent känslomässigt så det var sanslöst. Jag var säkerligen i chock i ett antal timmar då vi väl kom till Grythyttan. Jag gick mest runt och såg ut som ett frågetecken.
Vi fick naturligtvis inte med allt p g a en stor flyttbil, för tydligen hade det krävt 2 + en personbil. Ja, så morsan vill att vi skall hämta resten men jag vet inte när det skulle hända då jag jobbar. Hon har så mycket saker så det är löjligt, bad henne rensa men det har hon verkligen inte tagit till sig. Anyway, jag är bara glad att hon är hemma nu!
Jag har knappa 1 ½ vecka till semestern och jag kan säga att jag läääääääääääängtar så jag går sönder!