Hej hektisk tid!

Fan va tiden går

för två år sedan var vi i Dublin vid den här tiden! Kan ni tänka er!

Anyway.......

Ja, jag är trött, allt med budgivningen, mäklaren osv.

JA, jag tror jag gjorde bort mig rejält, men i can man the fuck up och erkänna det i alla fall.
I framtiden hoppas jag att Puddin snackar rätt mig på en gång, och jag ursäktar inget nu, men ni vet den där rädslan, ja den sätter ibland käppar i hjulen på mig! Väldigt irriterande!

Efter att landat lite och fått bukt på mina tankar och känslor. marinerat klart,  så började jag fundera och fundera och fundera. Ja rationellt beteende helt enkelt och jag erkänner helt till 100 % att min hjärna är knäpp och jag hade fatalt fel.

Oj!

Här händer det saker! Hade mäklaren över, och nu om några veckor skall jag tydligen ha fotografering, herregud! VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ!?
Jag skall alltså tömma min lägenhet och bo kliniskt för det skall stylas osv! Wow!
Aja, men en jävla massa ilska och vilja skall jag nog fixa det här, får helt enkelt se till att göra det.
Nu vart det väldigt verkligt! Ja, ja jag skall fixa det här. Jag ska! Punkt!

Så

Lade vi bud på en lägenhet.
Vi får väl se, nu har vi nått våran smärttröskel i alla fall. I morgon visar det sig.

Idag har jag bara tagit det lugn, städa lite snabbt, orkade inte, sedan vart det middag med dom absolut bästa, Hjärtat och Elfving. Herregud va mätta vi vart, och vi rulla upp till mig och bastade loss.
Så skönt och välbehövligt, snackade skit, värme och vänner. Mycket bra.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska orka städa, men vet ni vad, det får fan i mig vara nog! Jag orkar inte lyfta ett finger, jag ska ligga här och bara vara!
Over and out.

igår hade

jag en hemsk mardröm om min möhippa, Elfving hade bjudit dit alla jag någonsin hade haft nån form av sexuellt eller kärleksrelaterad förbindelse med. Hemskt!

Idag

eller rättare sagt igår var vi på visning i Alvik. 

Vi släpade oss upp för visningen var sjukt tidigt, vi tog en promenad, och är faktiskt riktigt imponerad över att Puddin faktiskt orkade, då han knappt hade sovit något och dessutom varit ute hela natten *ler* När vi väl kom dit så var det 2 trappor upp, jag kände direkt en reservation, inte mot lägenheten, nej den var helt fantastiskt fin, men fick som en klump i halsen då jag faktiskt insåg att jag älskar mitt hem, men det gick över sen. Jag kommer ju älska vårat hem, och jag går faktiskt och bara trånar efter att få sova med Puddin 100% samt att få faktiskt bo tillsammans, i vårat hem. 

Visst att vi har två stycken hem just nu och att jag älskar att vistas i båda lika mycket, men av rent praktiska skäl är det väl för helvete på tiden att vi hittar ett nytt som passar just oss. Det är ju faktiskt det som är det viktiga känner jag. 

Lägenheten i sig var väldigt fin och väldigt vettig planlösning, och jag kan faktiskt se oss bo där, visst är det helt otroligt! Asså bara efter en visning liksom?! Jag ska dock snacka med mäklaren i morgon, och fråga om det finns chans till att titta på den igen med hjärtat, för han har varit med mig första svängan och hans ord väger faktiskt jävligt mycket. Det han inte vet är inte värt att veta, han är liksom den mest intelligenta människan jag känner och har sådan respekt för honom, så att hitta en lägenhet och inte få hans input känns så där faktiskt. Han titta dock igenom bilder/fakta osv som jag skickade till honom och det lät i alla fall positivt. 

Well vi får väl se vad mäklaren säger i morgon, har ett pirr i magen just nu, och mår 100% mycket bättre än i veckan som var! Ni ser vad Puddins närhet gör med ens humör, det är liksom som natt och dag, och livet känns mycket lättare just nu, jag kan andas! 

Ja, och det mest roliga idag var, när Puddin berätta att vi hade fått igenom vårat lånelöfte *ASG* det hade han missat berätta liksom, men det var helt fantastiskt att få veta, så jag är mer en glad! Nä nu ska jag inte skriva en roman, over and out!

Idag har

det varit mycket lättare och andas! Min man är fantastisk, han orkar bära upp mig när jag är låg! Han gör så mycket, men i går morse kändes det som jag äntligen kunde andas ut. Jag är den mest tacksamma och lyckligaste som har Puddin i mitt liv, och jag tackar universum för var dag jag får ha honom i mitt liv. Han är bara bäst i hela världen, universum. Ni fattar inte!