Är helt slut som artist, och smärtan i armbågen är rätt intensiv nu, på en skön skala från 1-10 så är den någonstans uppe i 7 och nosar. Det är väldigt obekvämt skall tilläggas.
Anyway, i helgen blir det massor och enbart massor med plugg, är inte direkt taggad då jag är så trött, men det skall nog gå bra.
Hade MVG i Juridik ett antal år sedan så jag borde fan fixa det här.
Utöver det så skall väl min mens kicka igång snart för fejset blommar för glatta livet, en stor mastodontfinne precis vid näs-mynningen/roten, och den gör så fruktansvärt ont!
Anyway, vi kan ju lätt konstatera att vi har en bristande kommunikation jag och min karl, sedan att vi inte är bra, utan suveräna på att bråka är en helt annan femma. Så gårdagen började bra, men övergick till stormigt värre. Det kom så många bud på en gång så det var löjligt, prata, tyst osv. Ja vi kan ju konstatera att vi kan konsten att få varandra förbannade, det kan tända till på några cylindrar.
Jag förövrigt hatar att bråka, men jag vet också att jag kan vara riktigt elak och giftig, så oftast går jag och är svinförbannad, och säger inte många ord, för jag vet hur illa jag kan såra någon. Jag slipper helst det, för grodorna hoppar ur käften på mig.
Men jag menar jag är inte oskyldig i det här bråket eller några bråk, hell no! Ibland önskar jag dock att min karl hade lite mer tålamod så jag skulle kunna hinna få uttrycka mig, och slutade skrika, för jag avskyr verkligen när någon höjder rösten åt mig.
Sedan så blir jag så ledsen för om vi har suttit ner och planerat något, verkligen tog oss tid och satte oss ner och kollade på hur vi skulle lägga semestern för det här året och han släpper bomben att han inte sökt ledigt just den perioden. Det fick mig skitledsen och skitupprörd, men jag tror inte han hajade det alls.
Säger man en sak så är det så, jag är väldigt på sak, planerar man någonting så försöker man hålla det också, speciellt när det gäller en sådan viktigt sak som semestern, jag måste lägga min för hela året på en gång Jag får bara en chans och om jag sumpar den så går det inte att göra något åt saken, då blir det utpetat som arbetsgivaren vill och det är ryskroulett.
Det är liksom sådana saker som är vitala och livsviktiga för min del, och min karl tar allt så lätt.
Han kanske har en bra arbetsgivare och kan göra massa privatabyten men jag har inte en chans.
Ja, ja vi måste kommunicera bättre helt enkelt, eller ja försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar