shitty to fucking happiness and a fucking ray of sunshine.
Alla dessa knutor i magen har släppt, från att i princip vart 100% övertygad över att allt skulle fallera som ett korthus, jag är sådan, pessimist, så kom Mr över igår. Jag kan ju säga att jag var livrädd, inte för honom men för att förlora honom, han som betyder så extremt mycket för mig.
Vi snackade, kan ju konstatera att jag är sämst på sånt, helt enkelt inte min starka sida. Tänker dock inte gå in närmare på vad som sades osv, men från att snackat så känner jag mig lättad, glad, FUCKING HAPPY! och framför allt trygg.
Den där ovissheten är som bortblåst, och jag känner att jag kan gladligen peka finger åt den just nu.
Im in a good place and in a happy place.
Damn man lär sig en hel del varenda dag. Jag bara landa, i feel at ease.
torsdag 4 juni 2015
onsdag 3 juni 2015
När man
skäller ut en av sina stammisar, ja då är det nog dags att packa väskan och dra hem.
Jag kunde liksom inte hålla käften längre, allt bara släppte och jag gav en avhyvling av dess like, and u know what!? Im fucking glad!
Jag kunde liksom inte hålla käften längre, allt bara släppte och jag gav en avhyvling av dess like, and u know what!? Im fucking glad!
Önskar
jag kunde skriva något glatt, och faktiskt vara glad.
Igår klappa min mage ihop, men jag vet allt för väl att det går hand i hand med mitt mående. Klassiskt ack så klassiskt.
Egentligen skulle jag inte vilja göra något annat än ligga i min säng just nu, och bara vara där, var på vippen att sjuka mig, men det går bara inte, vägrar, och det är väl lika bra, för även om jag gråter så skingrar jag tankarna för en stund då jag bara sätter igång och river av stället.
Men nu längtar jag bara hem, till fosterställning och min säng.
Igår klappa min mage ihop, men jag vet allt för väl att det går hand i hand med mitt mående. Klassiskt ack så klassiskt.
Egentligen skulle jag inte vilja göra något annat än ligga i min säng just nu, och bara vara där, var på vippen att sjuka mig, men det går bara inte, vägrar, och det är väl lika bra, för även om jag gråter så skingrar jag tankarna för en stund då jag bara sätter igång och river av stället.
Men nu längtar jag bara hem, till fosterställning och min säng.
tisdag 2 juni 2015
Idag är en sådan
Dag när tårarna rinner konstant. En sådan dag då man funderar på att slänga sig från Ölandsbron och faktiskt slippa må så här. Inte för att inte sthlm har broar men en då, och säkerligen inte lika många bultar.
Började
måla, jag ska inte måla när jag är på dåligt humör, att jag aldrig lär mig *suck*
Anyway, älskade, älskade Elfving, fan va glad jag är att jag har dig i mitt liv.
Du är helt enkelt helt fantastisk, att du orkar med mig och mina psykbryt. Vad fan hade gjort utan dig? Fan, nu får ta med fan hjärtat komma hem också, i need 2 hang out, ni två har räddat mig så många gånger, jag hoppas bara att jag kan vara där/finnas för er när ni behöver mig. Ur the best ever.
Anyway, älskade, älskade Elfving, fan va glad jag är att jag har dig i mitt liv.
Du är helt enkelt helt fantastisk, att du orkar med mig och mina psykbryt. Vad fan hade gjort utan dig? Fan, nu får ta med fan hjärtat komma hem också, i need 2 hang out, ni två har räddat mig så många gånger, jag hoppas bara att jag kan vara där/finnas för er när ni behöver mig. Ur the best ever.
Jag skulle ljuga om jag säger
att jag sovit som en stock och är pigg som en lärka.
Jag vet i alla fall att det är fruktansvärt lätt att såra någon man älskar innerligt men desto svårare att inte göra det.
Oavsett utgång på relationer och saker och ting, så finns det nog ingen jag hyser sådan respekt för (förutom hjärtat men han räknas inte med), beundrar dig osv. Hur fantastisk du faktiskt är, hur underbar du är, om jag skulle kunna någonsin kunna byta plats med dig, så du bara fick veta och förstå hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag faktiskt älskar dig. Ord är så jävla banala ibland.
Jag förstår också att jag betyder något för dig, jag är inte helt tappad i marken.
Du om någon har ju verkligen fått mig att tro och faktiskt visat att det faktiskt finns kärlek, för jag hade tappat hoppet i princip, och så var det med det.
Jag vet bara att allt känns så jävla fittigt just nu, så oavsett fittigt eller åt helvete så älskar jag dig ditt jävla pulver.
Jag vet i alla fall att det är fruktansvärt lätt att såra någon man älskar innerligt men desto svårare att inte göra det.
Oavsett utgång på relationer och saker och ting, så finns det nog ingen jag hyser sådan respekt för (förutom hjärtat men han räknas inte med), beundrar dig osv. Hur fantastisk du faktiskt är, hur underbar du är, om jag skulle kunna någonsin kunna byta plats med dig, så du bara fick veta och förstå hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag faktiskt älskar dig. Ord är så jävla banala ibland.
Jag förstår också att jag betyder något för dig, jag är inte helt tappad i marken.
Du om någon har ju verkligen fått mig att tro och faktiskt visat att det faktiskt finns kärlek, för jag hade tappat hoppet i princip, och så var det med det.
Jag vet bara att allt känns så jävla fittigt just nu, så oavsett fittigt eller åt helvete så älskar jag dig ditt jävla pulver.
Sammanfattar dagarna lite snabbt.
Fredagen spenderades med bästa Elfving, vi tog oss till Bromma Blocks och gled runt, bara hade en skön dag helt enkelt, fick mina pennor och handlade lite mat. Sedan på kvällen spenderades den hos Elfving, fick sjuktgod paj och lite vin samt så spelade vi Diablo. Sjuktbra kväll! Lördagen kom som ett brev på posten, vaknade sjukttidigt och spenderade dagen med att skissa och måla. Hur grymt som helst, tiden bara flyger förbi när man har roligt. På natten kom även Mr över och fick sova med honom vilket alltid är lika underbart.
Söndagen kickades det upp relativt tidigt, i och med att vi skulle till Hovet och se Gabriel Iglesias.
Jag fick assistans i köket, vi lagde pannbiffar med potatis och brunsås till. Vart helt okej.
Sedan styrde vi upp oss och drog iväg mot gullmars där vi klev av och promenerade till Globen, väl där så tog vi en öl innan vi begav oss in i folkhavet. Var en aning orolig över hur jag skulle reagera med min panikångest bland så mycket människor, men det fungerade jag vart förfärad över en helt annan sak. Våra sittplatser, så förbannat högt upp, och en annan som lider av höjdrädsla var detta en verklig pers. Jiiiiisessss, snacka om hjärtklappning deluxxx! Svettades som en liten gris, men höll i Mr och det gav mig lugn, sedan efter ett tag så glömde jag bort vars jag satt för jag var så inne i showen, thank god! Det var också något som jag var orolig över, att jag skulle bli så fokuserad på höjden och sittplatserna att jag skulle missa allt, men tack och lov så gick det bra, och som sagt ibland måste man trotsa sin rädsla. Jag fick skratta som fan.
Efter hela evenemanget så drog vi till Ankaret och där var det en och annan man kände igen, hade verkligen skitkul. Anyway, efter mycket om och men och en hel del öl så drog vi hem, Rebecka hängde på upp för mat, men hon gick väldigt hastigt, hon såg dock inte så pigg ut. Sedan kom Elfving innanför dörren och då stods det redan för fullt i köket och med maten i högsta hugg, hon fick sig mat och några vinglas, sedan rulla även hon hem.
Jag vet inte hur vi började prata jag och Mr, men i alla fall, man ska tydligen inte prata alls när man har fått i sig några glas, för vad som kom ur käften, var allt annat än bra.
Det har resulterat i en natt med väldigt mycket tårar. Inte nog med att jag somnade igår morse av ren utmattning och till ett hav av tårar, för första gången hemma har jag känt mig så fruktansvärt ovälkommen, ogiltig och betydelselös. Men det var mer eller mindre pga av saker som sades. Jag satt i soffan jäääävligt länge och funderade på om jag skulle gå över till Elfving, samt lämna en lapp och hans nycklar.
Jag orkade dock ingenting utan lade mig och tillslut så somna jag.
När jag vakna på var mina ögon två streck, och jag mådde fruktansvärt illa, och nej inte av ölen, utan av allt som slängdes ur. Tårarna har fortsatt i sin jämna ström, samt att jag mår förjävla dåligt, för jag känner mig helt enkelt så förvirrad, samt så obetydlig jävla meningslös.
Du frågade mig om jag kände mig utnyttjad, men nej, inte ens det, jag känner mig ogiltig, obefintlig, som ett skämt.
Som att jag aldrig vart något annat om ens ett tidsfördriv. Som om jag inte skulle ha existerat alls i ditt liv. Jag känner mig innerligt sårad.
Att du inte vill ha något förhållande, osv, men hur kommer då jag in i ekvationen? Jag förstår inte.
Vad har jag vart för dig? Vad är jag för dig? Du gör mig så förbannat förvirrad, jag vet faktiskt inte ens om jag har haft någon betydelse alls. Sedan att vi har en form av relation/förhållande, som var mina ord, ja känns ju nästan som att jag bara hittar på det, för det känns som att det aldrig har funnits något av det, bara i mitt huvud. Ja jag känner mycket just nu, och jag är innerligt sjukt sårad och ledsen. Så det där med att säga gång på gång att du skulle/ska såra mig, verkar ju vara något som i alla fall stämde. Men jag förstår fortfarande inte vad du menar varenda gång du säger det till mig, för nånstans borde du väl fatta att jag vart villig och ta den risken från dag ett.
Jag har tusentals frågor, och sedan har jag inga alls.
Jag kräver inte att vi ska skrika ut det för hela jävla världen, att vi skulle vara tillsammans. det är inte det de hela handlar om, men när jag inte ens vet vad fan vi har för relation, mellan dig och mig, vilka två det faktiskt handlar om, ja då är det väl något som fan inte stämmer. vi har någon form av något felknullat förhållande till varandra, och jag vet fan inte om jag fixar odefinierat, just to keep it interersting.
Jag vet inte vad jag har för roll i ditt liv, eller om det ens finns plats för mig. Du är så fantastiskt omtänksam och visar så mycket kärlek, men så säger du saker som får allt att rasa och jag är mer förvirrad än någonsin.
Sedan att du frågar om jag vill ha radiotystnad för att tänka ifred, jag försöker just förstå mig på dig, och funderar själv på om det inte vore lägligt för dig kanske och tänka på vad fan du vill med mig.
Jag är så förvirrad just nu, jag hör bara dessa jävla ord upprepas i min skalle, jag önskar jag kunde stänga av för det gör så jävla in i helvetes ont. Och jag kan seriöst inte fortsätta hålla på att gråta.
För jag vet vad jag står känslomässigt med dig, har vetat det rätt länge, och nej det var inte direkt så att jag planerade att falla pladask för dig heller. Fuck va jag inte orkar mer just nu. Jag vill bara, jag vill förstå, för nu förstår jag fan ingenting.
för just nu känns allt åt helvete. Fuck jag måste verkligen försöka samla ihop mig, ser ut som ett trainwrek och jag ska faktiskt sitta och jobba om ett tag.
Söndagen kickades det upp relativt tidigt, i och med att vi skulle till Hovet och se Gabriel Iglesias.
Jag fick assistans i köket, vi lagde pannbiffar med potatis och brunsås till. Vart helt okej.
Sedan styrde vi upp oss och drog iväg mot gullmars där vi klev av och promenerade till Globen, väl där så tog vi en öl innan vi begav oss in i folkhavet. Var en aning orolig över hur jag skulle reagera med min panikångest bland så mycket människor, men det fungerade jag vart förfärad över en helt annan sak. Våra sittplatser, så förbannat högt upp, och en annan som lider av höjdrädsla var detta en verklig pers. Jiiiiisessss, snacka om hjärtklappning deluxxx! Svettades som en liten gris, men höll i Mr och det gav mig lugn, sedan efter ett tag så glömde jag bort vars jag satt för jag var så inne i showen, thank god! Det var också något som jag var orolig över, att jag skulle bli så fokuserad på höjden och sittplatserna att jag skulle missa allt, men tack och lov så gick det bra, och som sagt ibland måste man trotsa sin rädsla. Jag fick skratta som fan.
Efter hela evenemanget så drog vi till Ankaret och där var det en och annan man kände igen, hade verkligen skitkul. Anyway, efter mycket om och men och en hel del öl så drog vi hem, Rebecka hängde på upp för mat, men hon gick väldigt hastigt, hon såg dock inte så pigg ut. Sedan kom Elfving innanför dörren och då stods det redan för fullt i köket och med maten i högsta hugg, hon fick sig mat och några vinglas, sedan rulla även hon hem.
Jag vet inte hur vi började prata jag och Mr, men i alla fall, man ska tydligen inte prata alls när man har fått i sig några glas, för vad som kom ur käften, var allt annat än bra.
Det har resulterat i en natt med väldigt mycket tårar. Inte nog med att jag somnade igår morse av ren utmattning och till ett hav av tårar, för första gången hemma har jag känt mig så fruktansvärt ovälkommen, ogiltig och betydelselös. Men det var mer eller mindre pga av saker som sades. Jag satt i soffan jäääävligt länge och funderade på om jag skulle gå över till Elfving, samt lämna en lapp och hans nycklar.
Jag orkade dock ingenting utan lade mig och tillslut så somna jag.
När jag vakna på var mina ögon två streck, och jag mådde fruktansvärt illa, och nej inte av ölen, utan av allt som slängdes ur. Tårarna har fortsatt i sin jämna ström, samt att jag mår förjävla dåligt, för jag känner mig helt enkelt så förvirrad, samt så obetydlig jävla meningslös.
Du frågade mig om jag kände mig utnyttjad, men nej, inte ens det, jag känner mig ogiltig, obefintlig, som ett skämt.
Som att jag aldrig vart något annat om ens ett tidsfördriv. Som om jag inte skulle ha existerat alls i ditt liv. Jag känner mig innerligt sårad.
Att du inte vill ha något förhållande, osv, men hur kommer då jag in i ekvationen? Jag förstår inte.
Vad har jag vart för dig? Vad är jag för dig? Du gör mig så förbannat förvirrad, jag vet faktiskt inte ens om jag har haft någon betydelse alls. Sedan att vi har en form av relation/förhållande, som var mina ord, ja känns ju nästan som att jag bara hittar på det, för det känns som att det aldrig har funnits något av det, bara i mitt huvud. Ja jag känner mycket just nu, och jag är innerligt sjukt sårad och ledsen. Så det där med att säga gång på gång att du skulle/ska såra mig, verkar ju vara något som i alla fall stämde. Men jag förstår fortfarande inte vad du menar varenda gång du säger det till mig, för nånstans borde du väl fatta att jag vart villig och ta den risken från dag ett.
Jag har tusentals frågor, och sedan har jag inga alls.
Jag kräver inte att vi ska skrika ut det för hela jävla världen, att vi skulle vara tillsammans. det är inte det de hela handlar om, men när jag inte ens vet vad fan vi har för relation, mellan dig och mig, vilka två det faktiskt handlar om, ja då är det väl något som fan inte stämmer. vi har någon form av något felknullat förhållande till varandra, och jag vet fan inte om jag fixar odefinierat, just to keep it interersting.
Jag vet inte vad jag har för roll i ditt liv, eller om det ens finns plats för mig. Du är så fantastiskt omtänksam och visar så mycket kärlek, men så säger du saker som får allt att rasa och jag är mer förvirrad än någonsin.
Sedan att du frågar om jag vill ha radiotystnad för att tänka ifred, jag försöker just förstå mig på dig, och funderar själv på om det inte vore lägligt för dig kanske och tänka på vad fan du vill med mig.
Jag är så förvirrad just nu, jag hör bara dessa jävla ord upprepas i min skalle, jag önskar jag kunde stänga av för det gör så jävla in i helvetes ont. Och jag kan seriöst inte fortsätta hålla på att gråta.
För jag vet vad jag står känslomässigt med dig, har vetat det rätt länge, och nej det var inte direkt så att jag planerade att falla pladask för dig heller. Fuck va jag inte orkar mer just nu. Jag vill bara, jag vill förstå, för nu förstår jag fan ingenting.
för just nu känns allt åt helvete. Fuck jag måste verkligen försöka samla ihop mig, ser ut som ett trainwrek och jag ska faktiskt sitta och jobba om ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)