Önskar

jag kunde skriva något glatt, och faktiskt vara glad.
Igår klappa min mage ihop, men jag vet allt för väl att det går hand i hand med mitt mående. Klassiskt ack så klassiskt.

Egentligen skulle jag inte vilja göra något annat än ligga i min säng just nu, och bara vara där, var på vippen att sjuka mig, men det går bara inte, vägrar, och det är väl lika bra, för även om jag gråter så skingrar jag tankarna för en stund då jag bara sätter igång och river av stället.

Men nu längtar jag bara hem, till fosterställning och min säng.