Fredagen spenderades med bästa Elfving, vi tog oss till Bromma Blocks och gled runt, bara hade en skön dag helt enkelt, fick mina pennor och handlade lite mat. Sedan på kvällen spenderades den hos Elfving, fick sjuktgod paj och lite vin samt så spelade vi Diablo. Sjuktbra kväll! Lördagen kom som ett brev på posten, vaknade sjukttidigt och spenderade dagen med att skissa och måla. Hur grymt som helst, tiden bara flyger förbi när man har roligt. På natten kom även Mr över och fick sova med honom vilket alltid är lika underbart.
Söndagen kickades det upp relativt tidigt, i och med att vi skulle till Hovet och se Gabriel Iglesias.
Jag fick assistans i köket, vi lagde pannbiffar med potatis och brunsås till. Vart helt okej.
Sedan styrde vi upp oss och drog iväg mot gullmars där vi klev av och promenerade till Globen, väl där så tog vi en öl innan vi begav oss in i folkhavet. Var en aning orolig över hur jag skulle reagera med min panikångest bland så mycket människor, men det fungerade jag vart förfärad över en helt annan sak. Våra sittplatser, så förbannat högt upp, och en annan som lider av höjdrädsla var detta en verklig pers. Jiiiiisessss, snacka om hjärtklappning deluxxx! Svettades som en liten gris, men höll i Mr och det gav mig lugn, sedan efter ett tag så glömde jag bort vars jag satt för jag var så inne i showen, thank god! Det var också något som jag var orolig över, att jag skulle bli så fokuserad på höjden och sittplatserna att jag skulle missa allt, men tack och lov så gick det bra, och som sagt ibland måste man trotsa sin rädsla. Jag fick skratta som fan.
Efter hela evenemanget så drog vi till Ankaret och där var det en och annan man kände igen, hade verkligen skitkul. Anyway, efter mycket om och men och en hel del öl så drog vi hem, Rebecka hängde på upp för mat, men hon gick väldigt hastigt, hon såg dock inte så pigg ut. Sedan kom Elfving innanför dörren och då stods det redan för fullt i köket och med maten i högsta hugg, hon fick sig mat och några vinglas, sedan rulla även hon hem.
Jag vet inte hur vi började prata jag och Mr, men i alla fall, man ska tydligen inte prata alls när man har fått i sig några glas, för vad som kom ur käften, var allt annat än bra.
Det har resulterat i en natt med väldigt mycket tårar. Inte nog med att jag somnade igår morse av ren utmattning och till ett hav av tårar, för första gången hemma har jag känt mig så fruktansvärt ovälkommen, ogiltig och betydelselös. Men det var mer eller mindre pga av saker som sades. Jag satt i soffan jäääävligt länge och funderade på om jag skulle gå över till Elfving, samt lämna en lapp och hans nycklar.
Jag orkade dock ingenting utan lade mig och tillslut så somna jag.
När jag vakna på var mina ögon två streck, och jag mådde fruktansvärt illa, och nej inte av ölen, utan av allt som slängdes ur. Tårarna har fortsatt i sin jämna ström, samt att jag mår förjävla dåligt, för jag känner mig helt enkelt så förvirrad, samt så obetydlig jävla meningslös.
Du frågade mig om jag kände mig utnyttjad, men nej, inte ens det, jag känner mig ogiltig, obefintlig, som ett skämt.
Som att jag aldrig vart något annat om ens ett tidsfördriv. Som om jag inte skulle ha existerat alls i ditt liv. Jag känner mig innerligt sårad.
Att du inte vill ha något förhållande, osv, men hur kommer då jag in i ekvationen? Jag förstår inte.
Vad har jag vart för dig? Vad är jag för dig? Du gör mig så förbannat förvirrad, jag vet faktiskt inte ens om jag har haft någon betydelse alls. Sedan att vi har en form av relation/förhållande, som var mina ord, ja känns ju nästan som att jag bara hittar på det, för det känns som att det aldrig har funnits något av det, bara i mitt huvud. Ja jag känner mycket just nu, och jag är innerligt sjukt sårad och ledsen. Så det där med att säga gång på gång att du skulle/ska såra mig, verkar ju vara något som i alla fall stämde. Men jag förstår fortfarande inte vad du menar varenda gång du säger det till mig, för nånstans borde du väl fatta att jag vart villig och ta den risken från dag ett.
Jag har tusentals frågor, och sedan har jag inga alls.
Jag kräver inte att vi ska skrika ut det för hela jävla världen, att vi skulle vara tillsammans. det är inte det de hela handlar om, men när jag inte ens vet vad fan vi har för relation, mellan dig och mig, vilka två det faktiskt handlar om, ja då är det väl något som fan inte stämmer. vi har någon form av något felknullat förhållande till varandra, och jag vet fan inte om jag fixar odefinierat, just to keep it interersting.
Jag vet inte vad jag har för roll i ditt liv, eller om det ens finns plats för mig. Du är så fantastiskt omtänksam och visar så mycket kärlek, men så säger du saker som får allt att rasa och jag är mer förvirrad än någonsin.
Sedan att du frågar om jag vill ha radiotystnad för att tänka ifred, jag försöker just förstå mig på dig, och funderar själv på om det inte vore lägligt för dig kanske och tänka på vad fan du vill med mig.
Jag är så förvirrad just nu, jag hör bara dessa jävla ord upprepas i min skalle, jag önskar jag kunde stänga av för det gör så jävla in i helvetes ont. Och jag kan seriöst inte fortsätta hålla på att gråta.
För jag vet vad jag står känslomässigt med dig, har vetat det rätt länge, och nej det var inte direkt så att jag planerade att falla pladask för dig heller. Fuck va jag inte orkar mer just nu. Jag vill bara, jag vill förstå, för nu förstår jag fan ingenting.
för just nu känns allt åt helvete. Fuck jag måste verkligen försöka samla ihop mig, ser ut som ett trainwrek och jag ska faktiskt sitta och jobba om ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar