jag skrev en rad, jag har som sagt flyttat runt min blogg ett antal gånger. Jag tappade stinget helt enkelt, lade ner den senaste, men nu tänkte jag försöka mig på skiten igen, och med samma gamla adress och inget annat. Jag har liksom inte så mycket att dölja, eller så känner jag rent spontant just nu.
Det har som sagt hänt en hel del sedan sist, jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. År 2013 var ju rätt händelserik och det känns som att 2014 börjat lika så.
Förra året så hann jag att avveckla ett och annat förhållande, ett flertal av dessa var rent ut sagt "toxic", speciellt "så kallade vänner" som visade sig vara nåt helt annat. Sedan hade vi ett förhållande som slutade i att jag och min mor vart misshandlade av ett X. Sedan förde den även med sig väldigt, väldigt mycket gott också, så klart! Jag gjorde en av mina drömresor, jag fick nöjet/äran att spendera nästan 3 veckor i USA med 2 av världens bästa vänner/människor på denna planet. Jag kom även närmare dessa 2 en jag någonsin kunnat drömma om.
Jag har lärt känna nya helt fantastiska människor. Och dom glädjefulla stunderna har vart många, det kan jag garanterat inte klaga på, snarare så fylls jag av sådan tacksamhet och kärlek.
Jag skulle inte ändra någonting, för annars hade jag inte blivit den jag blivit, växt, utvecklats eller fått uppleva så mycket som jag faktiskt har gjort. Jag hade nog inte ens träffat så mycket fantastiska människor som jag faktiskt har haft privilegiet att göra.
Nu stundar även en flytt inom snar framtid, med lite jävlar anamma ska nog allt gå i lås. Visst är man livrädd, skräckslagen, stressad till tusen och lite till, men framförallt nervös och förväntansfull. Jag har nog aldrig bott speciellt nära någon nån gång, eller för den delen bott nära staden, dock så blir det ändring på den punkten, jag känner liksom hur det pirrar i magen och känns från tårna kan jag säga! Det kommer bli så fantastiskt, jag kommer ha en av världensbästa människa enbart 3 minuter ifrån mig! Samt 26 minuter till världens bästa bestie:) Jag halverar min restid till jobbet, jag kan inte annat än le just nu:)
Sedan så känns det som man äntligen har hittat hem på nåt sätt.
Ja det får vara texten för den här gången, får se om jag hittar skrivarlusten eller om jag lägger ner det här igen. Bless!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar