Sedan ringde jobbet och väckte mig, förklarade att jag legat i migrän och vågar inte jobba extra idag. Dom förstod.
Första dagen jag känner mig någorlunda som människa, 2 ½ dygn åt helvete, hatar att vara så pass sängliggande att man knappt kan äta eller gå på muggen, Är rätt leds på att ligga i sängen. Hade dessutom värsta mardrömmarna om Lizzy och Puddin. Urk. Är dock tacksam över sömnen. Men ni vet paniken över att jag missar jobb, städning här hemma osv. Hatar att få detta.
Önskar nu innerligt att himlen öppnar sig och att det blir lite mindre tryck i luften.
Bara att promenera till Ica va ett projekt, är inte 100% det märks för när man behöver sätta sig på vägen bara för att man behöver pusta ut. Hela skallen full av bomull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar