När man tar ett beslut

som man mer eller mindre ogillar, men inser att det är det enda rätta.
Jag gillar inte alls tanken och känslan att sova själv, och inte ha Mr nära, men idag så insåg jag att han kommer lika lite som jag, göra någon nytta när det gäller skapandet.
Jag vet att skulle det vara jag i situationen så hade det vart likadant, måste jobba och göra klart en grej, OH TITTA! MR och hänga! YEY!

Nej, nej här tog jag faktiskt det *ehum* "vuxna" nä, det mogna beslutet, att ta med fan, jag är stor-flicka, jag kan sysselsätta mig själv, och jag behöver ta tag i en jävla massa saker som bara växer på hög. Mr behöver garanterat arbeta med musiken och jag kan inte hålla på att störa honom för jämnan, vi måste prioritera saker. Han måste få arbetsro! Jag vill knappast att han har ångest över att ännu en dag som han kunnat spendera i studion rann bort av Netflix eller något annat vi faktiskt hinner med.

Så nu blir det att faktiskt försöka vara produktiv dessa dagar, inte nog med att jag ska tvätta! Joy! Så skall jag försöka hinna göra om en tavla. Får dock se hur mycket inspiration jag har till det, då mitt hem ser ut som ett bombnerslag. Aja, det löser sig. Jag ska i alla fall försöka spendera dessa kommande dagar med att lösa städ- tvätt- omplaceringsproblemet SAP!
Sedan får jag se hur sugen jag är på att doppa fingrarna i färg.

Omplacering, denna jävulska sak från helvetet.