Barn

Jag är så innerligt trött på att få frågan när "vi" skall skaffa barn!?
Svaret är kort och koncist, Aldrig! Och sedan kommer hela haranget om, men det är ju det absolut största i livet, ni måste väl skaffa barn? när det är ens egna är det en annan sak, skall det bara vara ni två???? bla bla bla bla.....

Jag har sedan urminnes tider, vad jag kan minnas, aldrig velat ha barn. Jag har aldrig känt någon längtan, jag har aldrig haft några som helst moderliga instinkter till barn, jag har aldrig känt att min biologiska klocka tickar osv. Jag har varit gravid 2 gånger och vardera gång har det varit en klockren känsla, ta bort parasiten. Avlägsna skiten ur min kropp, nu! NYSS!  Jag har aldrig ångrat det heller för den delen. Snarare känt en väldig lättnad, för gravid vill jag aldrig mer vara, och tanken på att gå runt 9 månader med skiten, ja ni fattar. Sedan förlossningen, och det finns ingen retur på skiten!
Jag känner mig obekväm runtomkring barn, oftast stör jag mig på dessa små liv, listan kan göras skitlång!

Vad är det med att inte kunna respektera att jag väljer bort det, och är inte det minsta intresserad! Jag vill inte ha barn! Hur svårt skall det vara att förstå?

Jag vill ha en hund. Jag skulle kunna utveckla det här men jag orkar inte!
Nu skall jag börja köra en fuling istället, och helt enkelt ljuga för människor och säga att det är min största sorg för att spinna vidare på det istället. Så kanske människor bara slutar.