Ingenting är omöjligt

med människor som betyder världen för dig. Människor som är nära och stöttar dig i vått och torrt.
Med hjälp av dina närmaste kan du klara av allt.
Jag växte upp någonstans med att man skall minsann klara sig själv i alla lägen, du är ensam, allt hänger på dig och det beteendet har varit svårt att vänja sig av med.

Min brytpunkt kom med bestie när han hjälpte mig med huset. Den dagen förändrade mitt beteende och jag såg allt i ett annat ljus. Det påbörjade en helt ny resa i mitt liv. Våga ta emot hjälp. Våga blotta dina innersta svagheter för personer i din närhet, dessa blir till din styrka helt enkelt. Och denna kärlek! Ack denna kärlek.
Så mycket jag har lärt mig, så mycket jag har utvecklas av att ha Hjärtat i mitt liv, är jag så innerligt tacksam över. Jag önskar att jag kan återbetala återgälda honom allt han har givit mig, någon vacker dag, på något sätt.

Jag var livrädd att sjunga, denna rädsla och alla andra känslor gentemot musik jag har begravt. Min älskade man har givit mig lusten till att våga ta ton igen, han har haft en ängels tålamod, men sakta men säkert rivit av lager på lager och lockat fram lusten, känslan, kärleken för musiken helt enkelt.

Elfving, hon har funnit där igenom allt, och fått lyssna på så mycket klagande och alltid haft en positiv inställning till precis allt. Hon har hållit mitt huvud ovanför vattenytan när det varit som mörkast. Tagit mig ner på jorden när jag har varit som nojigast. Stått ut i vått och torrt, skrattat, gråtit delat ilska, glädje, sorg och kärlek.

Det är bara ett fåtal personer på listan som har bidragit, hjälpt, utvecklat mig på vägen.
Dessa är fler och jag är så tacksam, så lycklig över dessa personer som berikar mitt liv.

Jag kom och tänka på hur jag var innan jag och puddin bodde ihop, hur jag kunde noja, grubbla, få nästintill magsår t e x på hur löser vi flytten? Hur löser vi problemen? Det var alltid  göra en höna av en fjäder. Små saker vart alltid massiva, jag har blivit så mycket bättre på detta. Och jag är så tacksam över att min man har haft sådant tålamod, men visat mig att det finns ett bättre sätt en att måla satan på väggen. Små saker behöver inte bli massiva.
Det var som hans vigselring försvann, istället för att bli helt skogstokig, så tog jag det med ro. Vart jag chockad själv? Absolut 100% känslan dock, den var oslagbar.

Jag är så tacksam och välsignad över att ha så fantastiska människor i mitt liv, och jag önskar att jag kan på nåt sätt återgälda den kärleken  och hjälpen människor har gett mig.