Jag är som en liten smällkaramell just nu. Humöret kan gå från att vara happy go lucky till fucking Frankensteins monster på några sekunder. Det kallas hormonerna lever rövare i kroppen och jag vet att inom snar framtid börjar BERTTA-BRITTA, med andra ord fittan ska ännu en gång börja blöda. Joy to the world!
Känslorna svallar som en jävla storm och nyss höll jag seriöst på att gå i taket samt börja grina som en liten skolflicka. Jag hatar den här tiden i månaden!
Dagen i sig har väl varit så där, jag hade ingen lust med någonting, och ville bara helst ligga där jag låg, med Mr och bara vara.
Jag har ingen ork till någonting och den sista energin och fokusen jag äger och har , ja den lägger jag enbart på jobb, det känns som man går på autopilot när det gäller resten av livet, det är liksom lite på hold just nu.
All slags spontanitet osv är så gott som borta.
Jag har dåligt samvete/ångest över att inte hinna/orka/vara glad/ energisk/kreativ när det gäller att vara med vänner, jag känner mig folkilsk, mer än vanligt! Samma lika gäller mitt hem, familj och mannen i mitt liv.
Hur fan gör "normala människor" hur i hela jävla friden hinner människor med allt!?
Jag hinner knappt blunda och sedan är det fan i mig iväg ner i grottan igen! Har jag missat något???? Vad är hemligheten??????? Kan någon bara berätta hur fan MAN GÖR!?
Snackade precis med Mr över att jag är i någon så kallad limbo just nu, där jag bara vill ha semester och koppla bort, kunna återhämta sig, kunna känna sig levande igen. Inte behöva tänka på att nu har jag ännu en skitvecka att bolla med eller något annat jävla måste relaterat till jobb. Jag är fan i mig verkligen så leds på att vistas här, och nästa gång jag ska ha semester så tänker jag ta med fan inte vänta ett helt år och lite till! Fuck no! Jag älskar att skämma bort honom, och jag älskar att hitta på saker med honom, och just nu känns det bara som att jag förstör allt med mitt orkelösa limbo. Jag är ingen rolig flickvän och garanterat ingen dreamy wife-to-be, frågan är ju inte om han har fått second thoughts, frågan är ju om han ens vill det längre.
Man har väl sina personliga perioder, men jag gillar inte hur det påverkar mig, för det går ut över allt, jag behöver andrum från grottan och det var helst igår! Ja det är mörkt just nu, det är väldigt mörkt i sinnet, men jag vet inte riktigt hur jag ska vända på steken, för jag är rätt bunden till massa måsten ca 1 månad framåt. GAH! Jag blir galen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar