rent själsligt, var helt i chock i morse när jag fick läsa om att Peter gått bort. Inte nog med att han var ju en kollega, fd. chef och jobba på trafikledning. Vi går way back! Sedan gamla underbara östermalmstiden. Jösses så ledsen jag varit och tårarna kommer ju lite titt som tätt. Vilken pärla, assså världen miste verkligen en legend.
Han var nog den första kollegan och chefen som bara acceptera mig som jag var, asså inte nog med att han var bra på alla dessa vis jobbmässigt, men en helt underbar människa som man kunde gaffla med om allt. Nä usch, det är fan i mig så jävla sorgligt och mina tankar går ju direkt till hans familj och vänner. Fy så orättvist.
Det är verkligen många som kommer minnas denna person med värme och glädje. Too soon!
Förutom denna oändliga tragedi så har jag äntligen styrt upp och hyrt en bil o s v. Nu undrar säkerligen många varför jag styr upp min egen mors flytt, för att vi är familj, och hon behöver hjälp. Skulle aldrig falla mig i och inte ställa upp. Dessutom så saknar hon täckning där ute i skogen, så det är lika bra att jag fixar det praktiska. Kvinnan är dessutom 70 år och har redan problem med sin hälsa så det räcker så kan jag så gör jag. Mamma är en då mamma.
Dock skall jag inte sticka under stolen att jag är trött, fruktansvärt trött både känslomässigt och själsligt. Så mycket som händer de kommande månaderna så jag känner att jag inte riktigt hinner med någonting. Är det inte facket är det något som fallerar på arbetet, tjänstebyten hit och dit. Hinna med sitt hem, sin kärlek, hinna ligga, hinna laga mat och framför allt hinna vara social. Tiden räcker bara inte till.
Går tack och lov av idag och då skall jag ta och gå iväg till återvinningen med alla glasflaskor osv, skall även ta och röja upp efter festen. Om jag hinner skall jag försöka sätta mig ner och försöka spela lite Zelda. Men vi får se, känns som att min tid kommer spenderas på hem och matlådor samt tvätt.
Lääääängtar till semestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar