tisdag 26 augusti 2014

Veckan börja ju extremt bra!

I söndags så kan jag ju säga att det var befriande att vakna upp av att man var någorlunda utvilad i kroppen. Visste dock att kroppen betedde sig underligt och att mitt humör var allt annat än bra i helgen, kan bero på att Berta-Britta gjorde intrång i min värld igen. Yes, efter en morgon med bokande av flygbiljett och en kanonfrukost med Elfving, gick jag och lade mig, dock 3 ½ h senare vaknar jag och mår rent ut sagt åt helvete. Jag tar magnesium, smärtstillande och lägger mig i soffan, efter nån timma så somnar jag om.
Jag vaknar vid 22 och inser att , fan i helvete! jag är sen! Så in i duschen, på med kläder ut igenom dörren, allt det där på 10 minuter. Försovit mig delux. Tack och lov hann jag med bussen och hann i tid till jobbet, hellre för tidig en sen. som sagt söndagen var en gråtfest, idag var bara humöret mordiskt.

Anyway, jag snackade med Elfving en snabbis i telefonen också, dock inte mitt bästa humör. Jag får fan dåligt samvete över att behöva vistas runt människor, vänner, för just nu kan jag inte kontrollera mitt humör hur jag än försöker, och jag blir så jävla elak och bitchig delux, och det är den milda versionen.
PMS kalla det vad man vill, men va fan! Man blir mordisk då man har värk av dess like, då man knappt kan ta sig ur sängen,kan knappt gå, man kan knappt fungera för man vill bara slippa smärtan. Ja det är knappt att man kan tänka.

Att det är en och annan hormon som rullar runt ska gudarna veta, men att behöva lida så här varenda förbannade månad är mindre skoj. Är så innerligt trött på att må skit, det enda jag överlever nu på är fan mitt knark, tacka fan för legalt sådant! Hade jag inte haft mina citodon, vette fan om jag hade överlevt.
Det är stundtals man faktiskt tänker att det hade vart lättare att inte existera just nu, men sådana radikala utvägar ska vi inte ens fundera på egentligen, men med denna smärta så blir man fan skev. När man darrar, kallvettas och spyr för man bara har så in i helvetes för jävla uber ont.
Jag har jävligt hög smärttröskel, det ska mycket till innan jag verkligen gnäller, dock när det gäller mensvärk knockas man totalt. Jag har sprungit runt på jobbet på halvlåga och är helt matt i kroppen och vill inget hellre en att ta några tabletter till och somna av ren utmattning.
Ja ja nu ska jag försöka släpa upp mitt arsel ur stolen och diska samt öppna stationen. Over and out.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar