Slumrat

Vaknat, slumrat och vaknat, så har jag hållt på. Aaaaw well, jag mår i alla fall lite bättre.
Snart är det 40 dagar jag vart rökfri, aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag faktiskt kunde vara ifrån mina cancerpinnar. Bara så där. Asså jag har inte ens medgett det för mig själv att jag slutat, och kommer nog inte göra det för än jag nått 6 månader, för då kan jag nog börja slappna av.
Och på tal om att slappna av, jag börja känna att det är min lägenhet på riktigt, asså på riktigt.
Jag läääääängtar efter min köksö. och har faktiskt bestämt att jag tänker inte stressa med den, utan jag tror faktiskt att jag kommer lägga mycket tid och energi på att hitta just "DEN" jag faktiskt ska ha, kosta va den vill, jag ska spara.
Nu längtar jag till jobbet, är inte riktigt den som är den som gärna sitter eller snarare ligger hemma i en evighet, eller ja hemmakär lär jag bli nu, men en då:)
Måndag ska jag inviga min ugn med Tessie, vi ska laga massor med mat. Oh läääääängtar efter hennes västerbottenpaj. Gud så gott!! Sedan ska vi väl ta en runda här omkring så jag vet vars saker ligger, inte för att jag inte kan själv eller hittar, för jag måste fan ha en kompass inbyggt i mig för hem kommer jag alltid.
Anyway, nu ska jag vänta på att min älskade tvättmaskin blir klar, sedan är det nog sömn för tanten. Ah kärlek!