Tro mig, jag uppskattar mina sovmorgnar väldigt mycket, tror du nåt annat om oss som innehar dom får du börja om och faktiskt FRÅGA OSS OM VI GÖR DET istället för att dra slutsatsen. Och friheten att sitta och "äta middag utan att bli störda en enda gång av någon på 90 centimeter" låter som att du hyser mer agg mot dom elaka små dvärgarna du, som kärleksfull förälder, borde kalla barn!
Vi har sovmorgnar och stillsamma middagar för att vi antingen valt bort barn, som jag och min fästmö, eller olyckligtvis inte ens kan få barn. Den sistnämnda borde skänkas en eftertanke, särskilt om dom i sin egna sorg har en innerlig önskan att en dag få egna barn.
Mot slutet blev det dock lite mörkt. Måste skribenten verkligen muta ungarna med vitt socker och youtube för att orka med vardagen kanske hon själv skulle tänkt till innan hon skaffade tillökning.
Om jag förde ett jävla oväsen och gjorde livet surt för mina föräldrar fick jag
1. Ett stadigt ryck i kragen och en skarp tillsägning
2. Vägbeskrivningar till mitt rum och klara instruktioner till hur man bäst håller käften och uppför sig som folk
eller 3. Ingen TV på resten av dan
Nu vet ju inte jag hur man uppfostrar barn då jag inte har några egna, men inte fan belönar man dom med godis och TV om dom stör ordningen?
När sedan Cissi's impuls, i slutet av artikeln, på kommentaren "Kan dom inte få ungarna att sitta på sina platser?" blir att väsa ”Har du några valium och en tub superlim så…” blir min motimpuls instinktivt att säga tillbaka "Nej, men om det är det som behövs för att få fason på ungdjäveln borde du packat handväskan full när du valde att släppa lös ditt jävla mirakel på oss och göra dom till mitt problem! Du kan säkert fortfarande adoptera bort fanskapet om din illbatting gör dig till en så ilsken människa till vardags!"
Hörde jag kondom och eftertanke?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar