Glömde ju även berätta

att dagen började allt annat än bra. Babe väckte mig nångång på morgonen runt halv ett och jag trodde seriöst inte han sov, han ruska liv i mig och bara slänger ur sig : - BBABE! BABE! Kom ihåg att det är i mitten det ska vara, asså i mitten!!!!! Sedan så slutar han, och jag undrar va i hela helvetet! Frågar honom vad han menar, och då hör jag hur han snarkar! Jeeesussss.......
Det var inte där jag vart förbannad för när jag ska lägga mig ner så börjar det borras, det är som att någon kör borrjäveln under kudden på mig, flyger upp, sätter mig i sängen och det låter bara högre och högre. Jag vart så jävla in i helvetes förbannad så jag tar kudden och dundrar iväg ut på soffan och lägger mig, ja nä, då börjar någon annan granne att dammsuga och detta ljud är fan inte att leka med!
Ligger där och undrar hur i helvete jag ska orka jobba med så lite sömn, men tillslut så somnar jag av ren utmattning, tills någon timma senare. Babe står i köket och fixar kaffe, jag väcks ju direkt av alla ljud, så jag tar min kudde och dundrar in i hans sovrum och störtdyker i sängen. Han efter, han har inte ens märkt min frånvaro *flin*

Anyway, vid det här laget är jag måttligt road. Jag äger dessutom ett jävlahumör, men lyckas somna och babe pussar och viskar att han väcker mig vid åtta. Han är universums bästa, inte nog med att han får ta mitt pissljumna bajs till morgonhumör när han väcker mig,  han får sig en slänga av min elakhet osv. Inget jag är stolt över, tvärtom.
Jag lyckas i alla fall tygla mig en hel del, men skadan är redan gjord. Babe går upp och ställer sig och fixar kaffe till mig, asså what!? Ni vet mådde jag ruttet, så har jag nog hit the rock bottom. Usch så jag skämdes. Bad visserligen om ursäkt, men ni vet när man har ångest och mår verkligen crap för att man sårat den bästa, och den närmaste man har. I hate it!
Jag avskyr att blotta mitt morgonhumör, för oftast har jag inget när jag sover och är med Babe.
Dock ska hans jävla grannar ha en gaffel i ögat! För det var ju inte Babes fel, det var ju knappast han som stod med borren i rummet och levde runt.

Ni kan ju tänka er själva hur road man blir! Aja, jag är inte stolt över mitt beteende, och jag undrar ständigt hur fan jag lyckades hitta dig min underbara man! Jag är verkligen så tacksam för va fan vore jag utan dig!