Fredagen sov jag på sin höjd några timmar, men vaknade upp med världens bästa babe som gjort kaffe. Drog förbi Täby Centrum och Synoptik, för min glasögon hade ju bestämt sig för att balla ur. Så lämnade snällt in dom till en man som arbetade på synoptik, och han kom ut igen efter några minuter och hade liksom justerat glasögonen och bytt ut kudden ja eller va den nu kallas, plastsaken som ligger och vilar på näsan. Dom satt helt perfekt!!!! Frågade vänligt vad jag vart skyldig honom och han sade bara att det bjuder jag på, snacka om att göra min helg!!! Verkligen rädda heeeela min helg, vart så glad så jag höll på att spricka! Det kallar jag service! Oh, blir fortfarande helt varm i hjärtat :)
Sedan vart det ett snabbt besök på Clas Ohlson och fick förlängningssladdar. Vi fixa även en födelsedagspresent och sedan åkte vi tillbaks till Babe där vi landade i soffan framför tvn och bara såg på serier och film. En jävligt bra dag enligt mig, för jag var helt sänkt.
Lördagen knackade på och vi tog oss till Berga till Babes Bror och hans flickvän. Kärt återseende med hans syskon, dom är för underbara vi fick kaffe och mat, tillslut landa vi framför sällskapsspelet Alias, vilket jag förvisso sög på men fick mig bra många skratt. Sedan åkte vi till babe och hämtade lite saker och slutligen hamna vi hos mig, för jag var tvungen att laga massor med mat osv.
Det vart även en massa fysiska aktiviteter och det var väl på håret, för min mens började tidigt på söndagsmorgonen som ett fucking brev på posten.
Jag sov dock och sov och sov, vaknade upp med världens smärta från helvetet och visste inte riktigt vars jag skulle ta vägen för jag hade så ont.
Jag kan ju säga så här att jag önskar ingen dessa smärtor! Ingen!
Att ens försöka beskriva dessa smärtor går inte, man bara skakar och håller på att gå sönder.
Jag har inte vågat ta några citodon heller för jag har ju faktiskt säkerhetstjänst, en annan sak på helgerna när jag väl sitter ner ett helt pass, men inte när jag är mobil och uppe och springer.
Är så slut nu, och sitter i princip och väntar på att tabletterna ska kicka igång.
Det var dock på håret att jag inte tog mig iväg någonstans igår, men är det något jag är så är det envis. Vägrar att bli handikappad en gång i månaden, vägrar att styras av min smärta, jag vägrar helt enkelt. Det ska fan i mig mycket till att den här Fröken blir frånvarande, Helvete heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar