Ibland önskar jag att

dygnet hade fler timmar, så jag hann med allt.
Just nu är jag genuint trött på att bli motarbetad, det är som att stå mot en vägg och gång på gång slå huvudet i väggen.
Går av i morgon och hoppas innerligt att jag bara kan släppa allt!
Måste köpa en kam till håret, teckna ett 24/7 kort samt eeeeh det var något annat jag skulle göra i staden. Mitt minne är som en fisk. Sedan blir det datenight efter alla måsten, vi skall på bio.
Min stackars mans öron måste brinna och blöda vid det här laget, han får ju höra allt skit som händer. Tycker synd om honom inklusive mina nära och kära som få bevittna mitt ständiga dåliga humör.

Jag gillar inte hur den här ilskan äter upp mig inifrån. Jag är superleds.