Sova men har faktiskt inte kommit så långt. Sitter mest och stirrar. I natt har jag funderat i massor, på Mr, mina vänner, livs situation och på att jag faktiskt bott i min lägenhet i 2 år! Kan ni fatta! 2 år! Är så jävla tacksam för mitt lilla liv som kan verka totalt menlöst för många, men jag fylls av sådan jävla kärlek för allt. Även om jag kan klaga i all världens väg så är jag så tacksam och lycklig för det jag faktiskt har i mitt liv. Kärleken är obetalbar och jag tackar universum för en så fantastisk och dreamy man, lika samma mina vänner och även om jag blir frustrerad på skavankerna i lägenheten så älskar jag att bo här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar