Det är ingen hemlighet

Att Fröken har mått skitdåligt i ett bra tag nu pga jobbet.
Det är som man har ständigt stått och slagit skallen i betongväggen, för ingen har lyssnat, gjort något åt saken. Det är som att arbeta i tjära. Jag har fått trolla med knäna i princip varenda natt.

Det har vart både fysiskt och psykiskt utmattande, och flera tillfällen har jag bara funderat över om jag ska packa min ryggsäck och dra, bara lämna allt åt sitt öde. Dock så har jag ju inte gjort det i och med att jag faktiskt behöver min inkomst, alla är vi slavar under någonting.

Anyway, idag fick jag ut en tekniker som konstatera en massa jävla fel, jag visste om 3, han frågade lite förundrat hur fan jag visste som mycket om dessa dörrar *flin*
Ja man tar reda på saker och utesluter inte det ena som gör det andra det, han var förvånad över hur kunnig rent tekniskt jag en då var. Vilket var ett litet stolt ögonblick, men å andra sidan har jag ju för fan plockat ur ett lås och lagat det, så man kunnat låsa stationen,  man lär sig ett och annat, i alla fall den stationen man arbetar på så många år. Dessutom hittade jag nya knappar i natt, och fick förklarat för mig vad dessa är och när jag ska använda dessa. Inget vi tydligen ska ha kännedom över men jag tycker en då att det är bra att kunna.

Så i och med att jag fick det svart på vitt, att rörelsedetektorn är trasig, samt att det är felskyltat i dörrvredet, så följden blir att det inte fungerar som det ska, och att det var en dörrkabel som legat och glappat ett bra tag. skrev även femtioelva rapporter på det och sedan tog jag mig friheten och slet bort felaktiga dekalen och klistrade dit den rätta.

Den här historien har ju faktiskt drivit mig till vansinne, inte nog med humöret har vart som andra världskriget, tjernobyl, samt att jag vart så stressad över att hinna med mina arbetsuppgifter, och dessutom fått springa skyttetrafik fram och tillbaka, samt göra minst 4-5 rapporter om natten. Ja det har gått långt, stressen har tagit hårt på hälsan.
Ljudet i örat har ju vart påtagligt de senaste veckorna samt yrselanfall och svårsömnbrist i och med att man legat och tänkt och oroat sig över kommande natt. Man har liksom aldrig kunnat slappna av för man vet aldrig vad som väntar. Och som sagt rent säkerhetsmässigt har det vart under all kritik.
Ja det finns en anledning till och varför jag nästan gått in i väggen.

Nu hoppas jag på att stängningsrutinerna följs till punkt och pricka och att dom kommer och byter ut rörelsedetektorn så säkerheten blir 100% kan det verkligen bara funka mer en 1 dag i månaden!
Ja nu orkar jag inte skriva något mer, jag ska hem och lägga mig i fosterställning och drömma mig bort. Over and out.