Ibland skrämmer

mina egna tankar mig, ja, jag skrämmer mig själv.
Oh my lord, menshjärna deluxxxxx. Och det är mest min paranoida sida som faktiskt tar över. Jag kan oroa mig över alla världsproblem och lite till. Hjärnan går i högvarv och tillslut rinner allt över och man sitter och grinar ögonen ur sig.
Men en sak har jag lärt mig dom senaste månaderna, lyssna på kroppen! Och i all irritation och besvikelse så är jag en då tacksam för en ledig dag, bara vila och vara, visserligen med menshjärna deluxxxxx men en då. Pustar ut och tänker positiva tankar. Over and out.