aldrig behövt ta ställning till rökning förr, då jag vart rökare i alla dessa år tills nyligen. 4 månader so far and still going strong. Anyway, jag fick frågan idag hur jag ställer mig till att vara tillsammans med någon som röker. Helt ärligt så vet jag inte.
Som rökare har man inte en tanke på hur illa man faktiskt luktar, man liksom tappar bort det, och resten av luktsinnet. Att nu sitta på andra sidan staketet och faktiskt vara rökfri och känna den där äckliga doften är ju ruskigt groooooooooose! Asså ruskigt äckligt, jag kan liksom inte fatta att jag gått runt i alla dessa år och luktat sunk! Sedan att vara tillsammans med någon som faktiskt röker, ja hur fan ska man ställa sig till det?
Jag har ju systematiskt undvikit att umgås med människor p g a att de är rökare, för att inte utsätta mig själv för onödiga risker. Jag vet hur lätt det skulle vara att trilla dit, dock så har jag heller inte hånglat med någon som röker eller behövt utsätta mig för det. Är det själviskt? Är det dumt att tänka så här? Att välja bort någon p g a rökning? Ja, jag har ju undvikit människor som röker, valt bort, att faktiskt inte umgås med dessa, men dom är ju också informerade om läget och har accepterat det. Att det blir möjligen vid tillfällen, födelsedagar osv man ses just nu eftersom det är något jag gör för min skull, inte mot någon personligen, så då va det tvunget till en paus. För jag känner att jag klarade inte av att se cigg och bli läskad av det.
Min enkla förklaring var, att om man t e x är en fd. heroinist, så börjar man väl inte umgås och hänga med langare eller heroinister? Ja, det kanske inte är en bra liknelse men för mig är det precis så, exakt så. Jag vill bryta mönstret, jag vill inte hamna där igen, Punkt.
Kärlek, ja, är det kärlek, vad gör man inte för den delen? Förbli rökfri garanterat, men kan jag ens tänka mig vara tillsammans med någon som röker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar