Ibland dimper humöret ner i avgrunden. Och allt är så jävla ensamt, trist, deppigt rent ut sagt för jävligt och man orkar fan ingenting.
Försökt plugga, men det gick så där. *suck* Hade behövt en kram eller typ tusen. När det blir så fruktansvärt fucking jobbigt så blir saknaden så hemsktsmärtsam. Om man en då hade fått höra farsan säga, - allt ordnar sig, skoja som vi brukade göra om skit, men nu finns du inte här och smärtan blir så mycket mycket mycket påtagligare. Fuck this shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar