Nej, aldrig mer kan jag säga, snarare vårda, värna om det som är en kär, och aldrig då menar jag aldrig ta något eller någon för givet.
Har tänkt mycket på det här sedan natten hos Mr, got my mind working, och jag har nog haft den inställningen rätt länge.
Som sagt i been there, done that och det resulterade i sådan hjärtslitande sorg på så många sätt.
Livet är redan så skört, det kan slitas ifrån en i ett ögonblick, mer behövs nog inte sägas om den saken.
Tror det är en av orsakerna till att alltid ha haft bråttom sedan barnsben att få/hinna uppleva så mycket som möjligt, innan det är försent. Älskat och hatat kanske för mycket men med tanken att det en dag tar slut, så vet jag inte om det är helt fel heller. Jag kanske bara har en skev uppfattning om livet. Well tankarna är många men nu ger jag mig för bli allt för djup.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar