Jag kan aldrig uttrycka mig runt omkring dig känns det som.
Vad jag säger är en sak men jag menar en annan, jag kan aldrig riktigt klä det i ord. Och nej jag skulle aldrig fysiskt göra dig illa.
Jag var skitförbannad, mad/sad och allt mellan himmel och jord, för jag visste att vi inte skulle ses på mer än en vecka.
Sedan att du sade att du skulle kanske hinna förbi mig på jobbet, för att säga hej, tändes någon form av hopp. Anyway, ja jag vet jag är väl uberkänslig eller något.
Jag haja dessutom att du hade besök, jobba, och allt annat där emellan, du hade ett liv innan mig och har ett med eller utan mig. Och här kommer Jesses själviska sida fram igen! Vill ha din tid, egoistisk som jag är.
I get that u have a life och är upptagen! Helt totalt.
Gud så jag skäms för mitt jävla hopplösa beteende! *suck*
Jag tror, jag vet, att jag är helt hopplöst förälskad i dig, lost cause, jag blir skit svartis på människor som får spendera tid med dig, för det är exakt vad jag vill göra, mer än du anar och har faktiskt råd med.
Jag vet att du vänder och vrider, samt faktiskt försöker hitta tid till mig, och jag vill aldrig bli ett måste, eller ställa några orimliga krav på dig.
Jag tror bara inte du förstår hur mycket jag saknar dig när jag inte får träffa dig, hur mycket jag bara tycker om dig.
Jag är dock jäääävligt tacksam för att du var här igår morse, och att bara vara med dig, ger så fucking jävla mycket. Det är bara jag som är hopplös på att förklara saker för dig. Jag älskar dig XXXX fucking XXXX! Så kan du bara bita ifrån och säga till mig på skarpen om jag blir för jävla jobbig?! Pretty Please!
Anyway, när Mr drog iväg så styrde jag upp mig rätt snabbt, och va utanför dörren vid 17 och ringde hjärtat, han var sen så jag drog till Zinken för att hämta honom istället.
Vi bestämde oss för att promenera mot slussen, och gick in på någon pizzeria, vi skulle ha ätit på Akkurat. Anyway, pizzan var inte alls fy skam, men när vi kommer in på Akkurat så möts man av den himmelska doften av bra käk helt enkelt! Damn!
Anyway, stället är packat till tänderna och vi tar en öl, snackar lite, sedan dyker Roland upp. Tänkte faktiskt på honom i och med musiken osv. Tror han uppskatta det helt enkelt, han behövdes att muntras upp, han har vart rätt depp.
Efter ett tag så kicka bandet igång The Statesboro Revue, ruskigt bra country/rock bluegrass band. Jävlar vad det svängde, Asså Elfving! Du missa massor!!! Björn trilla också in med sin bror Rickard, samt Frazer, flisan hörde aldrig av sig och kom aldrig, lite tråkigt för jag tror seriöst att hon missa någonting! Damn it va bra det var!
Fucking aaaaazom!
Så nästa planerade söndag jag trillar in där så kommer jag boka bord och äta samt chilla till sjuktbra musik. Har lett hela kvällen, har så ont i ansiktet, bara feel good feeling. Ni hajar inte!
Anyway, Frazer, Roland, hjärtat trilla av för dom skulle faktiskt jobba tidigt som fan i morgon, och jag, Björn och Rickard satt kvar, jag vart övertalad till Ankaret. Så vi drog.
Jag kommer in på Ankaret och hör och häpna, beställer COCA COLA! Oh yeah! Sedan så håller jag på att somna, går på muggen och bestämmer mig för hemgång, det gick bara inte. Sov för övrigt 2 ½ max 3h men det var värt att förlora p g a Mr. *flin*
Hoppar på tuben, kommer till Kristineberg och det är becksvart! Asså jag skojar inte! Man ser inte plattformen eller något annat. Vi krypkör mot Alvik, vi stannar en och annan gång, det gåååååår sakta! Becksvart! Asså inte en lampa tänd! Anyway, vi kommer till Alvik där dom informerar om att växlarna inte går att ändra osv, så jag orkar inte, jag kliver ut och promenerar, jag är så van vid mörker.
Hade tack och lov mina reflexer med mig så jag syntes. Hade en hjord människor efter mig :) Men hela västerort var mörkt, asså svart som natten. Nu är jag rätt van vid stömavbrott i tuben, så man anpassar sig rätt bra till att hitta och känna sig fram, sedan så höll jag mig vid drottningholmsvägen där det var lite trafik i alla fall, så jag hitta hem.
Tände en shit load med ljus och bara satt här och hade en känsla, att jag bara fuck things up all the time, samt ältar skit över Mr, asså i love him, jag älskar dig ditt asshole, ja jag vet alltid lika finkänslig! Jag är bara löjlig och dum. Är bara så jävla rädd att han/DU tröttnar på mig osv.
Ja och det lär DU/han göra snart med alla hjärnspöken och om jag fortsätter så här. Jag försöker och kämpar dock hela tiden, varenda fucking dag, och påminner mig om, att jag inte kan straffa dig för idioter jag träffat tidigare. I really try babe!
Fan! Nä jag kan inte skriva mer, för nu håller jag på att somna, ska slänga i mig en macka och däcka.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar