Shitstorm av feelings

är bara förnamnet på detta åskmoln till kvinna. Fuck va arg och irriterad jag är! Men det kan vi gå in på senare.
Aaaanyway.....
Dagen började med att jag försov mig deluxx! Klev upp och insåg att klockan var halv fem, satte på kaffet och började dra av mitt hem. Dammsugit hela lägenheten, alla små vrår dammtorkat alla ytor, möbler som finns och alla prylar, det tar tid! Sedan kördes det på med soffan, sängen, sovrummet, toan, hallen osv. Moppande i 190.  Hade dock lust att gå loss ännu mer, men insåg mina begränsningar, jag tror inte att mina grannar kommer gilla allt oljud. Tvättat det mesta och nu har jag äntligen ätit första gången idag. Hann även gå till Ica och lämna av packet. När man har lagt upp hela dagen och allt går åt helvete p g a man försover sig gör fan inte saken bättre, sedan inte hinner med att umgås med bestie som det var tänkt, ja där börja irritationen deluxx. Att jag dessutom inte hann städa allt som jag verkligen ville, ja det är en annan sak.

Anyway...
Men känner mig som världens hemskaste, elakaste person i hela universum. Fick mig en fråga idag som dessutom fick mig på uberdåligt humör. Om boyfriend och hans polers kunde slagga här i natt. Ja, det är väl lugnt kan man tycka, men jag kände instinktivt att Nej, bara nej, jag fixar inte det. Boyfriend yes men inte polaren. Vad är jag för en flickvän kan man kanske tycka, men i och med att jag tagit avstånd från personen också, gör det väl mig till en ännu mer elak människa. Men jag fixar inte det här. Jag får vara elak.

Sedan så tänkte jag direkt, vars ska personen sova? Mellan oss? På soffan, i vilka sängkläder då osv osv osv. Det vart ett virrvarr av shitstorm deluxx. Allt bara rann över för mig. Varför här för? Människan bor mitt i staden!?Odenplan! Why!?

Asså, fatta mig rätt, vännen fick jag ett jättebra intryck ifrån första gången vi träffades, det är inte det att jag tycker illa om personen i fråga. Jag kan dock inte rädda henne, och jag klarar inte av att bli nerdragen i vad denna människa går igenom, då hon inte vill hjälpa sig själv.

Jag säger inte att jag inte kommer kunna umgås med vederbörande men då ska det vara väldigt mycket människor som är med, och en jääääääääääääääääääävligt glad vibe, Senaste samtalen fick mig att inse att jag kan inte nå människan. Jag kan inte rädda henne. Vad jag än säger, ger för råd osv. spelar ingen som helst roll.  Att vara så depressiv och hota med att ta livet av sig, och sedan inte lyssna på ett enda ord man säger, inte vilja hjälpa sig själv, inte vara mottaglig till hjälp får mig att backa i 190.  
Jag fixar inte det.

Aaaw well shit happens jag tog ett beslut jag faktiskt mår bra av oavsett vad människor tycker, ibland måste man sätta sig själv först, allt för sällan jag faktiskt gör det. Så det så.