Nu på morgonkvisten

fick jag efterlängtat besök av min före detta chef, oh vilken lycka, och som jag saknat honom! Visserligen inte lika bäst som Öhmnan eller Peter var, men en då där i topp fem! Han trivs dock med sina nya tider, vilket är kul för honom, men ack som vi saknar honom! Fan! Livet är lite orättvist ibland :) Sedan så börja jag tänka på Gamla Uffe och människor jag faktiskt saknar som fan, som har slutat eller gått vidare med annat, så som Broberg, Anna, Tommy, Sonya, Petrus osv osv. Listan kan göras uberlång, fan så jag saknar dessa människor och framför allt Öhman, bästa helt enkelt bästa Chefen jag någonsin haft!