jag fick som sagt feber och låg i den skiten ett bra tag, så i torsdags kom jag iväg till jobbet, äntligen!
Men den lyckan som håller i sig, bah! Hade en usel natt därefter följt av Fredagen den 4/7 9 år på dagen sedan pappa gick bort. Känns fortfarande som igår, och faktum är att det inte blir lättare med tiden, man lär sig leva med det, men det går inte en dag utan att han finns i mina tankar. Jag kom hem från jobbet och bröt ihop totalt. Kämpade med att hålla tårarna borta hela natten, men när saknaden och smärtan är så levande/närvanrande så går det liksom inte att ignorera.
Ja, korthet, tacka fan för att man är på jobbet i alla fall, hade nog supit mig medvetslös bara för att dämpa all sorg.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar