Att det

här med att tiden läker alla sår, är ju bara bull.
Och att det blir lättare med tiden att leva med skiten är bull!
Ännu en årsdag närmar sig med stormsteg och jag mår seriöst illa.

Allt med att det blir lättare, nej det blir det inte! Jag har seriöst lust att slå till människan som kom på det uttrycket!

Det går fan inte en dag jag inte saknar ihjäl mig för att plocka upp telefonjäveln och ringa Kat eller bara gå förbi henne på jobbet, farsan, ja jag tänker på honom dagligen och det känns seriöst fortfarande brutalt att han inte finns. Det känns snarare som han är på en långsemester och kommer dyka upp någon dag. Sjukt Right!?
Hasse präglar mina tankar rätt ofta, han va fin han. Hannes, Malin, Stellan alla som lämnade oss allt för jävla tidigt.
Det blir inte lättare med alla dessa högtider och bluttan blä! Nu på Tisdag är det ännu en jävla dag att komma ihåg, *suck* Och det gör seriöst själsligt ont att bli påmind över detta. Det blir inte lättare, och tiden läker fan inga sår, jag kanske på sin höjd orkar med att lida igenom skiten gång på gång men thats it. Att leva och vistas med skiten. Saknaden och sorgen bor fortfarande kvar i mig, och den är inte lätt att hantera.