Flashback

I natt hade jag en sådan och inte en bra.
Det kom verkligen i värsta tänkbara tid, det utlöstes helt enkelt av några ord.
Det var som en film spelades upp i skallen, en flashback from the past, tillbaks till en situation och människa jag verkligen försöker att glömma, Jag fattar liksom idag att inget är mitt fel, men det sitter så fantastiskt långt inne och han förstörde en hel del.
Anyway rädslan och alla känslor som dök upp, tacka fan för att jag låg i Mr famn och armar för jag hade fan flippat om jag vart ensam.

Och där ligger jag i hans famn och får fan inte ut ett ord, jiiisesss. Ibland så do my mind play tricks on me! Ville så gärna förklara allt men fick inte ut ett ljud, jag bara frös.

Den där äckelkänslan och smärtan som bodde i bröstet släppte en då rätt snabbt,
Det som gör mig jävulskt irriterad är att man kunnat behandla en människa på ett sådant förnedrande sätt. Tvinga en att göra saker under hot och dessutom inte ta ansvar för sina handlingar. Usch för människor som dig! Jag hoppas att du får vad du förtjänar, till och börja med ett rostigt stålskaft uppkört i röven, sedan kan du få lida resten av ditt liv!