Nu börjar

man må lite bättre i alla fall, huvudet är fortfarande en historia för sig, men den värsta spänningen i skallen har släppt! AMEN! Var på tiden.
Ska försöka äta igen och sänka nån liter vatten.

Gick igenom gamla inlägg och konversationer med människor som inte finns mer, fan va man saknar dessa och fan va tiden bara springer iväg. Asså, nej det har inte vart någon gråtfest i natt, bara en massa leenden och skratt, så galet kul vi hade! Galet! Och är så glad över att jag fick äran att lära känna så fantastiska människor och faktiskt ha dom i mitt liv den perioden.  But i still miss ya asses!
Im blessed!

Sedan har man en massa fantastiska människor i sitt liv som faktiskt finns, lever och frodas, and i love em all :) Ibland måste man bara nypa sig själv :) And u make me happy.