att jag uträtta massa nyttiga saker, jag fyllde i all byråkrati med försäkringar, så nu är det äntligen fixat! Känns faktiskt riktigt kanon, jag har ju liksom tänkt en hel massa på när om det skulle hända mig något, om jag skulle trilla av pinnen så tillfaller det mesta mina närmaste. Det är som en sten föll, känner mig superlättad. Allt är som det ska.
Ja, det är säkert en och annan som höjer på ögonbrynen, men sedan farsans bodelning så vill jag inte att det finns några krusiduller.
Jag kan medge att jag redan har tänkt tanken, what ifs. Det är mitt katastrof-tänk, men ibland är det faktiskt rätt händigt att ha, för då är det mesta uppklarat om den dagen skulle komma. Och lämnar jag denna värld då ska allt vara klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar