Backflash

From the past.

Incident som kom tillbaka som ett brev på posten, tänker inte gå in på vad som utlöste det. Aaaanyway, en gång i tiden jobbade jag i värtan och av någon konstig anledning slutade jag tidigt den här dagen. Jag drog hem till Västertorp där jag då bodde hos Psykot. När jag väl kommer in i lägenheten så ser jag ett par små nättaskor som garanterat inte tillhör mig, går in i lägenheten och där ser jag honom pounda på detta våp som står på alla fyra i soffan.

Damn så arg jag vart, fanns nog inga gränser. Bruden vart panikslagen, sprang runt chockad, upprepade gång på gång hur ledsen hon var, förlåt!! förlåt!! medan hon försökte plocka ihop sin kläder, Det var inte mycket jag sade till henne, utan vråla snarare ut här ifrån! PRONTO! När hon hade försvunnit, så riktade jag min ilska mot den riktiga assholen i det hela, Psykot. Han hade väl inte så mycket och säga, men körde sina sämsta ursäkter, hur ursäktar man nåt sådant?
Jag jobbade för mycket bla bla bla bla......

Han drog rätt snabbt, då jag börja slänga saker i väggen och var jäääääävligt arg, plockade ihop mitt och drog iväg. Visserligen hade han inte så mycket fungerande kläder, eftersom jag gick loss med saxen innan jag drog. Vi hördes aldrig mer.

Andra incidenten jag tänker på är Kalmar. Hade bott i Sthlm i 1 vecka, då jag åkte tillbaks ner till Kalmar för att dra med mina sista saker, och sedan så skulle jag över till min dåvarande pojkvän Johan, och jag hittar även honom med ett våp. Hans ursäkt var, du har ju flyttat! Eh, han glömde helt informera mig över att vi var ett avslutat kapitel, samt att han hade tackat nej till plugget i Sthlm, samt att han skulle stanna i Kalmar. News for me!
Dagarna innan hade han berättat hur mycket han sakna mig, stupid shit, löften bla bla bla.

Kan säga att bruden han hade över, öppna käften och var skitspydig, första som åkte på däng va hon och hennes hår. Yes, inget man är stolt över, men fuck så arg jag vart, släpa ut henne handgripligen i håret och hon flög ur lägenheten som en jävla vante. Johan, Ja det var fan inte synd om han eller hans jävla kulor, ja vad säger man, man har vart med om en och annan sak i livet.

Break ups suxs ass, ens känslor blir ju alltid knullade på nåt höger och vänster, eller så sårar man själv någon fast man menar bara väl.
Se sitt X gått vidare är också jävligt jobbigt, speciellt då man själv inte är klar med att bearbeta skiten. Det är nog det sämsta, visserligen hajar man att livet går vidare, och även om man inte vill ha personen i fråga längre så är det svårt, men det känns, det svider. För det blir verkligt.