Ser morgonkollegan svischa förbi som en raket, arg som in i helvete, ögonen lyser helt svarta. Det var en och annan som fick sig en slänga vatten när han gick loss på trappan. Skrämde förövrigt skiten ur mig, men en då.
Morgonen präglades av ett samtal med Kai, och jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med det hela. Hur ska man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt?
Att vara depressiv i all ära, men att vara så ung och vilja skada sig själv, ja vad kan jag göra?
Försökte prata med henne, men det är som att hon vänder varenda sak som jag säger till något negativt, och det är som att hon inte vill hjälpa sig själv heller, hur ska då hennes vänner nå henne.
Jag är inte direkt heller den som gillar att sugarcoat shit, så att hota med att ta självmord, gör mig seriöst fly förbannad. Att hon sedan dessutom sitter och ringer upp idioten som får henne att må ännu sämre, ja det gör mig också förbannad. Att hon inte äter sina mediciner, ja det gör mig förvånad. Jag fattar också att man inte vill äta mediciner livet ut och låta dom styra ens tillvaro, men hellre medicin, än må så där! FFS, någonstans måste man väl vilja må bra? Right? Men det är som att hon bara har gett upp.
Jag är så matt nu, uttömd på energi, så jag vet inte vars jag ska ta vägen, exhausted deluxx.
Nej, jag vet allt för väl för att vara en shitstorm av känslor, och vara depressiv, men jag orkar seriöst inte med sådant här mentalt, när man inte vill hjälpa sig själv, takes me back to a very dark place, och det fungerar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar