klamrar sig fast i smärta, i så lång tid, och till vilken nytta? Feed of the shit?
Jag förstår inte, för att straffa mig själv? För vadå? För något som aldrig varit mitt fel? Offerkofta?
Idag kom jag till insikt över att jag orkar inte längre, jag behöver inte, och jag är värd så mycket mer.
För att klamra mig fast vid något jag är så invand vid, så inskolad i, så inbiten i, det tjänar mig ingenting längre. Jag vet att jag är värd något mer. Mycket mer! Jag vet att det finns personer där ute som värderar mig högt, idag känns det som att världen rasade för en sekund, men en då var världen så mycket större, mycket mer kärleksfull och värdefull och allt föll samman där det skulle.
Jag har inga doubts längre.
Jag höll på att göra en riktigt fucking jävla tabbe, här om dagen, att hamna i mina destruktiva gamla mönster, men det var bara för att skydda mig själv,tänkte jag! Bah!
Invanda jävla mönster, ack så rädd för att faktiskt blotta mig själv, för vad jag känner.
För att jag faktiskt älskar dig, och att jag är rädd för det faktum att du faktiskt skulle hysa några känslor för mig. Det är därför jag låter som en jävla repig gammal skiva. Inte bara för din skull, men för min egen, jag tänker inte leva med det gamla längre, i don´t need it to feed me or feed of the pain, Det är en påminnelse över att inte straffa dig för andra idioter, jag orkar inte, jag är inte samma person som jag var ett X antal år sedan. Och sanningen är att jag älskar verkligen dig, igen annan, Det finns ingen annan.
Jag vet, det är bara ett jävla virr varr av ord, men för mig, it all makes sense.
Dags att släppa smärtan en gång för alla. Cause it dont serve me, and it dont mean anything to me any more.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar