Den här dagen har verkligen sugit kamelpung!
Jag vet att man inte ska deppa ihop, utan glädjas bla bla bla, men har lite svårt för det. Det är årets fan i mig svåraste datum, och dessa upprepar sig varenda år, alltid den 22/5 samt 4/7. Att man lär sig leva med det, ja. Däremot saknaden den finns där, alltid, och jag minns med glädje, sorg, skratt, tårar osv. men en då är det fan i mig så själsligt tungt. Något in i helvete, kopiöst.
Önskar jag kunde printa ner det i ord, men jag kan inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar